Är det bra för företaget att ha flera leverantörer? Det är en svår fråga, som genast leder till fler kvistiga frågor om riskhantering.
Å ena sidan, med flera leverantörer minskar man beroendet av en enda inköpskälla och fördelar risken. Skulle en leverantör drabbas av ett bakslag kan man lätt omdirigera till en annan. Joshua Nelson, chef för strategi och driftpraxis vid Hackett Group, förde fram detta i ”Spend Matters” som en viktig anledning till att satsa på leverantörsdiversifiering. Men å andra sidan, med en leverantör får, enligt Nelson, inköpare bättre förhandlingsstyrka, större öppenhet, enklare prestationsspårning och relationshantering, bättre innovations- och designsamarbete, bättre samordning och informationsutbyte samt snabbare respons från leverantören.
Listan med argument som talar för en enda leverantör är förvisso längre, men det är likväl viktigt att inte undervärdera betydelsen av minskat beroende. Affärslivet är beroende av ett jämnt flöde av produkter och tjänster genom leverantörskedjan, och om flödet störs av kapacitetsbegränsningar, ekonomiska svårigheter, kvalitetsproblem eller naturkatastrofer kan ett företag snabbt bli handlingsförlamat.
Hantera beroendeförhållanden
Relationer med leverantörer har blivit viktigare än någonsin. The Hackett Group konstaterade 2014 att upphandlingschefer bedömde möjligheten att dra nytta av leverantörsinnovation som den näst högsta prioriteringen. Hela 69 procent av deltagarna i undersökningen gav uttryck för detta, något som visar att fokuset långsamt är på väg bort från ren kostnadshänsyn.
Men efter hand som leverantörernas förmåga att främja innovation blir viktigare ökar beroendeförhållandet, särskilt för inköpare som bara har en leverantör. Det kan leda till vad som Nelson kallar ett ”asymmetriskt beroende”, dvs. när en inköpare är mycket beroende av en affärsrelation som leverantören fäster liten vikt vid. I de här fallen är det inte troligt att leverantörer snabbt svarar på inköparens frågor eller erbjuder de bästa affärsuppgörelserna. Naturligtvis kan förhållandet vara det omvända, dvs. att det är leverantören som är beroende av en affärsrelation som inköparen fäster liten vikt vid.
När en leverantör är alltför beroende av en inköpare innebär det en risk även för inköparen om det bara finns en enda inköpsstrategi. I ”Spend Matters” förklarar Nelson att leverantörer som är alltför beroende av ett kontrakt ofta inte har resurser att skala upp eller ner efter behov, eller att minska ledtider. Och när problem uppstår kan resursbrist göra det svårt för leverantören att reagera inom en tillfredsställande tidsram.
Enligt Nelson är då en strategi med flera leveranskällor den bästa för att sprida efterfrågan på flera leverantörer. Det idealiska scenariot är emellertid ett ömsesidigt beroende mellan inköpare och leverantör.
En eller flera leverantörer, vad är bäst?
När det gäller valet mellan inköpsstrategi med en eller flera leveranskällor är det inte säkert att det ena alternativet är bättre än det andra. Ofta handlar avgörandet mer om vad som uppfyller behoven hos den enskilda kategorin eller verksamheten.
I ”Spend Matters” säger Nelson att inköpare som ska välja en strategi måste se på vilka beroendeförhållanden de har till leverantörerna och möjliga riskscenarier. Det är en fråga om leverantörshantering och den måste bli rätt för att företag ska kunna skapa en motståndskraftig leverantörskedja.
På Achilles kan vi hjälpa inköpare med att välja mellan en eller flera leverantörer genom att tillhandahålla validerad leverantörsinformation i ett branschspecifikt onlinenätverk. Med hjälp av vår lösning för leverantörshantering erbjuds inköpare ett effektivt sätt att hantera risker genom att validera och tillvarata information om leverantörer.
